Varför ska livet och kärleken vara så svårt.
Efter ca 8 år känns allt borta.
Känslan av att istället för att leva i familj vill jag hellre leva själv.
Kommer barnen få det bättre med mesta tiden hos mig som mamma eller ska deras pappa ta det större ansvaret i stället..?
Och ja bara ha mina djur.
Hur ja än tänker så känns det bara som att allt skulle bli bättre om ja ens inte va i bilden alls.
Allt har verkligen gått sönder känns som tusen biter om inte mer. Vad ja en gör går allt åt skogen.