Nu var det ett tag sedan jag skrev här på min blogg. 

Jag tror det kommer bli mer skrivande här nu då jag känner att man bara kan lägga ner Fb faktiskt..

Jag skriver att rubriken är om tankar.

Varför då kanske en del som läser detta undrar... Jo just för att jag mycket på senare tiden tänker en hel del. Inte alltid speciellt bra men tyvärr är jag nog en väldigt tänkande person.

Mycket är väl just för att det har ändrats så otroligt mycket sen jag gick ifrån sönernas pappa och plötsigt träffar en ny (inte ens planerat) 

Sen han kom in i mitt och barnens liv så har jag i princip inga vänner kvar... 

När man frågar så får man inte direkta svar på vad som har hänt eller gjort att man som vänner inte längre har någon kontakt.. Det enda man får höra ibland är " vi måste ses snart" och jag svarar självklart "klart vi måste säg bara till när du kan" sen hör man inget mer... 

Av dom vänner jag engång hade har jag nog bara kvar 1. En enda (inte för att jag någonsin har haft många vänner) Men jag menar jag har känt en sen jag var 11år och vi hade kontakt typ varje dag eller fela gånger i veckan innan vi umgicks jätte mycket och ofta nu...... INGENTING..... 

Klart att det sociala umgänget är super viktigt för alla men.... jag börjar nog isolera mig mer och mer och bara är hemma eller ute med mina pojkar och hunden inte speciellt mycket mer... 

Jag vet inte alls vad man ska göra. Känns om man inte kan lita på några längre. Innan var det alltid

-Hör av dig om det är något

-Jag finns här för dig vad som än händer

-Hur mår du? Ska vi ses och ta en fika?

Hur ska man någonsin kunna lita på någon igen hur ska man kunna känna sig säker på att Just den personen finns för en i positiva händelser som negativa?! 

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på min blogg. 

Jag tror det kommer bli mer skrivande här nu då jag känner att man bara kan lägga ner Fb faktiskt..

Jag skriver att rubriken är om tankar.

Varför då kanske en del som läser detta undrar... Jo just för att jag mycket på senare tiden tänker en hel del. Inte alltid speciellt bra men tyvärr är jag nog en väldigt tänkande person.

Mycket är väl just för att det har ändrats så otroligt mycket sen jag gick ifrån sönernas pappa och plötsigt träffar en ny (inte ens planerat) 

Sen han kom in i mitt och barnens liv så har jag i princip inga vänner kvar... 

När man frågar så får man inte direkta svar på vad som har hänt eller gjort att man som vänner inte längre har någon kontakt.. Det enda man får höra ibland är " vi måste ses snart" och jag svarar självklart "klart vi måste säg bara till när du kan" sen hör man inget mer... 

Av dom vänner jag engång hade har jag nog bara kvar 1. En enda (inte för att jag någonsin har haft många vänner) Men jag menar jag har känt en sen jag var 11år och vi hade kontakt typ varje dag eller fela gånger i veckan innan vi umgicks jätte mycket och ofta nu...... INGENTING..... 

Klart att det sociala umgänget är super viktigt för alla men.... jag börjar nog isolera mig mer och mer och bara är hemma eller ute med mina pojkar och hunden inte speciellt mycket mer... 

Jag vet inte alls vad man ska göra. Känns om man inte kan lita på några längre. Innan var det alltid

-Hör av dig om det är något

-Jag finns här för dig vad som än händer

-Hur mår du? Ska vi ses och ta en fika?

Hur ska man någonsin kunna lita på någon igen hur ska man kunna känna sig säker på att Just den personen finns för en i positiva händelser som negativa?!