Trött på att inte få må bra ledsen över att barnen ska behöva se hur deras mamma mår.
Ledsen för att se äldsta sonen vara orolig för sin mamma.
I dag har jag i princip bara legat i sängen hela dagen.
Barnen ska i alla fall få åka till dagis i morgon. Tror nog att morfar få hämta dom då.
Blir det inte bättre i morgon får ja ta och ringa till sjukhuset.

Hemma igen efter att ha firat påsken i stugan på Öland.
Så otroligt skönt att komma ner dit och bara släppa allt som är och hämta nya krafter.
Vi ville verkligen inte hem därifrån. Det är så otroligt skönt och vara där och bara va.
Nu är man sjukskriven ett par dagar till och i morgon börjar dagis igen för sönerna.

Sen i sommar blir det Öland och förhoppningsvis besök till Skåne också.

Dagen började inte alls bra mådde skit dåligt ville inte äta eller gå upp.
Försökt ägna tid åt barnen en stund men blev för trött och stackars pojkarna undrar så klart vad det är med mamma. :(
Sambon fick i alla fall med mig ut i dag med hunden sen blev det ett bad för underbara Ludde efter det va krafterna slut och ja fick lägga mig igen.
Somnade till ännu en gång och både hund och katt har varit som ett plåster på matte. Älskade djur vad ni betyder mycket för mig. ??
Gjorde en sökning på nätet innan om det fanns något som kunde hjälpa mig med att må bättre. Har troligtvis hittar vad det kan vara så förhoppningsvis blir det snart bättre om det är som ja tror det verkar vara då symptomen stämmer läskigt mycket så har jag något som heter Dystymi.
Som är (kort beskrivet) "utspädd depression" en något långvarigare typ av depression. Får ja bara tillgång till en annan medicin och mer samtal med psykologen så kanske ja kan se en ljusare framtid och starta upp det jag drömmer om.
Och vara den mamman till mina barn som jag verkligen vill vara men som ja just nu inte orkar.

Varför får ja en masa ångest känslor för??
Nu sitter man och väntar på att få prata med psykologen igen.... Var ett tag sen. Vad ska man säga hur mycket ska man berätta. Varför känns allt så jobbigt varför hittar man inte orden för att kunna berätta allt.?
Får massa ångest bara för att jag ska ha samtal varför?
Tycker synd om sambon som måste leva med mig samtidigt en lättnad för att ja har honom men får ändå skuldkänslor. Tar han in allt och sen bara håller saker för sig själv eller ignorerar han bara det sen och inte tänker på det mer.
Många tankar snurrar i huvudet men kan inte få ur mig allt en då. Känner hur tårarna är på väg varför?
Känner mig helt hjälplös känner mig tom samtidigt som jag känner mig så hemsk....

Snart orkar ja inte mer. Allt känns jobbigt... Vara orolig för hur man mår från dag till dag.

funderar på hur sönerna ska vara och reagera på sin mamma.

Känna glädje ena stunden för att senare känna ångest och panik... :(

orkar inte... Orolig för samtalet i morgon vid 10 med psykologen orolig för inlämningen för bilen.

orolig för vad psykologen ska säga i morgon vad som kommer och hända...

panik... Ångest... När ska ja få må bra igen?

igår och idag har jag mått bättre än vad jag gjorde i måndags. Ja trodde helt ärligt att ja bara skulle dra ifrån. Bort från allt! 

Min värsta tanke när ja mår så är att ja ska blir tvångs inlagd på sjukhuset.. Det sista ja vill!

är livrädd för det och den hemska tanken försvinner aldrig...*suck*

att leva med en depression när man har familj är inte alls kul. Nackdelen är väl att det knapps är någon som vill prata om det... Man kan prata om cancer,hjärnblödning( stroke) ,diabetes,hjärt och kärlsjukdomar med mera men inte den psykiska ohälsan eller just depression. 

VARFÖR???!!?!

och ja fattar fortfarande inte hur min sambo orkar med att leva med mig när det är som det är... 

Funderar på om ja verkligen är värd det eller inte. Om det finns saker som han inte gillar eller blir irriterad på men inte säger.. Allt sånt kommer upp allt som oftast och det är så jobbigt! :(

bästa idag har nog ändå varit och se att katten och hunden ja har hand om kommer så bra överrens :)