Hemma igen efter att ha firat påsken i stugan på Öland.
Så otroligt skönt att komma ner dit och bara släppa allt som är och hämta nya krafter.
Vi ville verkligen inte hem därifrån. Det är så otroligt skönt och vara där och bara va.
Nu är man sjukskriven ett par dagar till och i morgon börjar dagis igen för sönerna.

Sen i sommar blir det Öland och förhoppningsvis besök till Skåne också.

Det gör ont,så fruktansvärt ont och höra.

han är ju bara ärlig som många barn är.

"mamma, Ingalill och Tommy dom är så snälla så snälla. Dom blir inte så arga på mig som du blir".

att höra det här gör inte livet bättre för mig. Ja tampas varje dag med hur jag mår gör så mycket ja kan för att må bättre.

jag känner mig hemsk. Känner mig som en dålig mamma.

är ja verkligen så dum mot mitt egna barnbild ja verkligen så arg på honom..?!? 

I så fall varför (bortsätt från trotset då) men annars... 

Vad ska ja göra hur ska ja göra. Tänk om han inte vill vara kvar hos mig tänkt om ja inte få säga du är min älskade son och han inte längre kommer säga "mamma jag älskar dig" eller "mamma tack så mycket" 

jag vet vet ju att han funder på mycket och jag försöker få ur honom det han funderar på men inte alltid jag orkar heller.

ja börjar bli mer och mer rädd för mig själv mer och mer osäker på om barnen verkligen har det bra och hur mycket av detta som kommer sitta kvar hos dom när de blir större....

Det gör ont,så fruktansvärt ont och höra.

han är ju bara ärlig som många barn är.

"mamma, Ingalill och Tommy dom är så snälla så snälla. Dom blir inte så arga på mig som du blir".

att höra det här gör inte livet bättre för mig. Ja tampas varje dag med hur jag mår gör så mycket ja kan för att må bättre.

jag känner mig hemsk. Känner mig som en dålig mamma.

är ja verkligen så dum mot mitt egna barnbild ja verkligen så arg på honom..?!? 

I så fall varför (bortsätt från trotset då) men annars... 

Vad ska ja göra hur ska ja göra. Tänk om han inte vill vara kvar hos mig tänkt om ja inte få säga du är min älskade son och han inte längre kommer säga "mamma jag älskar dig" eller "mamma tack så mycket" 

jag vet vet ju att han funder på mycket och jag försöker få ur honom det han funderar på men inte alltid jag orkar heller.

ja börjar bli mer och mer rädd för mig själv mer och mer osäker på om barnen verkligen har det bra och hur mycket av detta som kommer sitta kvar hos dom när de blir större....