Nu var det ett tag sen man skrev här igen..
Jag har fått sådär... I lördags var jag och sambo och yngsta sonen stan och tänkte köpa julklappar. Gick en stund sen ville ja vara försvinna gömma mig inte synas. Jag fick panik ingen skulle få se mig.. Ringde till sambon men han svarade inte Paniken steg svårt att andras skakade allt bara snurrade. Till slut fick ja tag i sambon som tack och lov kunde lugna mig. Tacksam över att ha honom vid min sida.

Nu i kväll mår ja just nu sådär... Meningen var att ja skulle läsa för äldsta sonen men nej nej efter att han inte hade gjort det ja bad honom om
Och han bråkade ännu mer så sa jag att då får du lägga dig utan saga. Gick en liten stund sen kom han ut. Tittade inte på mig utan gick bara till sin pappa kramade honom och sa att han skulle hjälpa honom i morgon. Inte en något godnatt mamma ingen ting....
Är ja en dålig mamma..?? Är ja för hård mot barnen??? Känner mig som en usel mamma :(

Det gör ont,så fruktansvärt ont och höra.

han är ju bara ärlig som många barn är.

"mamma, Ingalill och Tommy dom är så snälla så snälla. Dom blir inte så arga på mig som du blir".

att höra det här gör inte livet bättre för mig. Ja tampas varje dag med hur jag mår gör så mycket ja kan för att må bättre.

jag känner mig hemsk. Känner mig som en dålig mamma.

är ja verkligen så dum mot mitt egna barnbild ja verkligen så arg på honom..?!? 

I så fall varför (bortsätt från trotset då) men annars... 

Vad ska ja göra hur ska ja göra. Tänk om han inte vill vara kvar hos mig tänkt om ja inte få säga du är min älskade son och han inte längre kommer säga "mamma jag älskar dig" eller "mamma tack så mycket" 

jag vet vet ju att han funder på mycket och jag försöker få ur honom det han funderar på men inte alltid jag orkar heller.

ja börjar bli mer och mer rädd för mig själv mer och mer osäker på om barnen verkligen har det bra och hur mycket av detta som kommer sitta kvar hos dom när de blir större....

Det gör ont,så fruktansvärt ont och höra.

han är ju bara ärlig som många barn är.

"mamma, Ingalill och Tommy dom är så snälla så snälla. Dom blir inte så arga på mig som du blir".

att höra det här gör inte livet bättre för mig. Ja tampas varje dag med hur jag mår gör så mycket ja kan för att må bättre.

jag känner mig hemsk. Känner mig som en dålig mamma.

är ja verkligen så dum mot mitt egna barnbild ja verkligen så arg på honom..?!? 

I så fall varför (bortsätt från trotset då) men annars... 

Vad ska ja göra hur ska ja göra. Tänk om han inte vill vara kvar hos mig tänkt om ja inte få säga du är min älskade son och han inte längre kommer säga "mamma jag älskar dig" eller "mamma tack så mycket" 

jag vet vet ju att han funder på mycket och jag försöker få ur honom det han funderar på men inte alltid jag orkar heller.

ja börjar bli mer och mer rädd för mig själv mer och mer osäker på om barnen verkligen har det bra och hur mycket av detta som kommer sitta kvar hos dom när de blir större....