Nu var det ett tag sen ja skrev här. Inte mått så bra nu det sista.

Snart är det en vecka sen jag var tillbaka hos psykologen. Efter ett tag sen ja var där,sist var det dags att fylla i papper igen för och se hur ja låg med depressionen....

läste ringade in och hon räknade ihop det..... "Jag ser att du svarar högre på det du inte gjorde sist. Det betyder att din depression har gått längre ner än innan" 

Min tanke var väl mer "jaha mer medicin eller vadå..hur ska barnen reagera och sambon... Min omgivning... Kommer jag isolera mig själv igen och inte gå ut mer än nödvändigt? " 

det var många tankar på samma gång. Inte nog med att ja har fått panik och ångest känslor/attacker...

efter att hampratat med psykologen gick jag upp till min mamma på sjukhuset. Tack gode Gud för att få kunna gå upp till mamma. 

Hon undrade hur det hade gått. Det räckte med att hon såg mig i ögonen när ja satt mitt emot henne.

precis när ja skulle säga det så brast det totalt. Jag grät och grät och bara lägga sig i mammas knä och gråta och känna mamma stryka sin hand över en så gick tankarna runt. "Varför måste man bli vuxen när man mår såhär" "kan man inte bara få känna sig liten igen och krypa upp i mammas famn som man gjorde som liten"

vi vi satt och pratade lite mamma och jag sen var hon tvungen och jobba och jag gick hem istället för att ta bussen. Ja pallade inte med och åka buss alls den dagen.

varje dag är en kamp varje dag måste jag ta min medicin varje dag tvingar jag upp mig själv varje dag försöker ja ge mina  barn det dom vill ha det dom behöver från en förälder. Varje dag frågar äldsta sonen hur jag mår...

ja försöker ta en dag i taget men det är en kamp jag försöker att inte ta åt mig saker folk säger till mig eller mina barn kan säga/reagera men också det är en ständig kamp.

ja orkar inte må såhär men hur jag en försöker så känns det som att det kommer förfölja mig livet ut...

allt bara snurrar en del kan säga "sluta tänk på hur du mår gör något istället"  HALLÅ!!!!! Vad tror ni jag försöker med??!! Hade ja velat må ännu sämre hade ja nog inte bott kvar med sambo och barnen. Eller haft någon kontakt med någon. Jag FÖRSÖKER. mer kan ja inte göra.

Varför får ja en masa ångest känslor för??
Nu sitter man och väntar på att få prata med psykologen igen.... Var ett tag sen. Vad ska man säga hur mycket ska man berätta. Varför känns allt så jobbigt varför hittar man inte orden för att kunna berätta allt.?
Får massa ångest bara för att jag ska ha samtal varför?
Tycker synd om sambon som måste leva med mig samtidigt en lättnad för att ja har honom men får ändå skuldkänslor. Tar han in allt och sen bara håller saker för sig själv eller ignorerar han bara det sen och inte tänker på det mer.
Många tankar snurrar i huvudet men kan inte få ur mig allt en då. Känner hur tårarna är på väg varför?
Känner mig helt hjälplös känner mig tom samtidigt som jag känner mig så hemsk....

Snart orkar ja inte mer. Allt känns jobbigt... Vara orolig för hur man mår från dag till dag.

funderar på hur sönerna ska vara och reagera på sin mamma.

Känna glädje ena stunden för att senare känna ångest och panik... :(

orkar inte... Orolig för samtalet i morgon vid 10 med psykologen orolig för inlämningen för bilen.

orolig för vad psykologen ska säga i morgon vad som kommer och hända...

panik... Ångest... När ska ja få må bra igen?

idag har jag och mina föräldrar samt min moster,kusin och mosters man varit i mormors hus i korsberga.

jobbigt och rensa när man vet om att lilla mormor sitter på hem 😔

men en fina saker fann jag och det kommer jag behålla såå länge som möjligt. 

Att se sin mormor den enda ja har kvar vid livet då morfar,farfar och farmor gick bort för 6,8 respektive 3 år sedan så ä det jobbigt ochveta att stackarn blir så virrig och får för sig att hon klarar sig själv hemma.

önskar så att min mamma och moster hittar ett boende till mormor i stan så vi kan hälsa på henne oftare en vad det blir.

höll på att börja gråta idag när jag skulle säga hejdå till mormor. Hennes ord var -Lotta jag saknar dig och tänker så mycket på dig. 

Sen fick ja en puss på kinden av mormor det har jag nog inte fått sen jag var liten. Jag kramade om henne länge och ville inte släppa taget. Har lovat att jag ska ringa i veckan hoppas på att ja kan göra det också.

saknar dig älskade mormor. Vi hörs snart! 

Det blir en konstig känsla i morgon när ja kommer åka till Korsberga till mormors hus.

blir en sväng med mamma,pappa,moster,kusin och kusinens pappa.

känslan är konstig då vi ska gå igenom sakerna i huset vad man vill ha vad som ska slängas. Minnen och mycket annat.

kängslan är konstig och göra det då mormor faktiskt lever. Det var en sak när ja och mina föräldrar gjordes det när min farmor hade gått bort men nu finns liksom mormor ändå kvar vid livet och det är synd att hon inte larmar av att bo kvar i huset längre.

bara mormor kvar men inte alls den mormor man en gång har umgåtts med.

blir en jobbig dag på ett sätt. Men skönt och få det gjort också.

så få snart lägga mig då det blir upp tidigt i morgon.

Drana har åkt med sin matte till Dalarna och kommer vara där ett tag. Skönt för dom båda två matte kan sova och ta det lugnt och drana kan springa lite som hon vill. :)

men tyst är det och inte lika mycket pussar nu heller. 

Märks redan att katten saknar sin kompis men det får gå helt enkelt.

tittar alla på fotbollen i dag tro....??.. Tråkigt..

när det är Sverige match är det mindre intressant för min del och titta. Dock roligt när det är chile-Sverige. Ni kan ju bara gissa på vilket lag ja håller på då :)

nähä nu ska ja ta och kolla på något program på paddan sen får det väl blir sängen kanske. Jack ska upp senast 8 i morgon tror ja eller ja senast 8:30

se om han sover i sin säng hela natten då vet han ju vad han får göra i morgon när han följer med mormor och morfar till torget. 

Sista natten.....

Hur ska det gå då?.....

Drana älskade underbara goa vovve. Hur ska ja och Jack klara oss utan dig nu när du åker med matte och husse till Dalarna?

Nu har jag vant mig vid att ha en hund i 1veckas tid. Och ja har somnat  gott så gott och vaknat upp så mysigt med en vovve puss varje morgon.

varje kväll nu när du har varit här så har du kommit till sängen och vill att man ska lyfta upp dig vilket ja också har gjort :)

när du välj har kommit upp i sängen så har du lagt dig precis bredvid mig och somnat bums.

ja märker att du saknar matte så du behöver ju vara med henne det vet jag och hon behöver dig!

bästa av allt är nog ändå att du och katten Mercedes har funnit varandra och är bra vänner.

finare bild få jag nog leta efter en den som ja har på dig och Mercedes.

igår och idag har jag mått bättre än vad jag gjorde i måndags. Ja trodde helt ärligt att ja bara skulle dra ifrån. Bort från allt! 

Min värsta tanke när ja mår så är att ja ska blir tvångs inlagd på sjukhuset.. Det sista ja vill!

är livrädd för det och den hemska tanken försvinner aldrig...*suck*

att leva med en depression när man har familj är inte alls kul. Nackdelen är väl att det knapps är någon som vill prata om det... Man kan prata om cancer,hjärnblödning( stroke) ,diabetes,hjärt och kärlsjukdomar med mera men inte den psykiska ohälsan eller just depression. 

VARFÖR???!!?!

och ja fattar fortfarande inte hur min sambo orkar med att leva med mig när det är som det är... 

Funderar på om ja verkligen är värd det eller inte. Om det finns saker som han inte gillar eller blir irriterad på men inte säger.. Allt sånt kommer upp allt som oftast och det är så jobbigt! :(

bästa idag har nog ändå varit och se att katten och hunden ja har hand om kommer så bra överrens :)