Ja jag är inte inne så mycket på min blogg tyvärr. Tiden räcker inte riktigt till när man lever i småbarnslivet.
Mycket har hänt det senaste.
Jag och mina söners pappa har gått isär min depression som jag har haft är så gott som borta.
Börjat på utbildning och har träffat en helt underbar och fantastisk kille.
Visst finns det stunder i livet som bara känns skit men då har man personen som man älskar vid sin sida och stöttar en och får en att må så sjukt bra.

Och bra stöttning i utbildningen får man av son älskling också.

Barnen tycker givetvis att det stundtals är jobbigt när deras saknad efter deras pappa kommer.
Men det finns bra stunder också. Just nu är yngsta sonen inne i sin värsta utvecklingsperiod. Mycket gnäll och sura miner men det får väl vara så ett tag även om till och med jag tycker det är jobbigt. Men en del av alla faser man får gå igenom med sina söner.
Rätt som det är kommer de förstå att mamma bara vill deras bästa och att mamma kanske till och med har anledningar till att bli arg om man inte lyssnar.

Livet kan inte bli bättre nu eller jo kanske om det ja drömmer om tillsammans med mitt Ser mest bara positivt på saker nu.