Nu var det ett tag sedan jag skrev här på min blogg. 

Jag tror det kommer bli mer skrivande här nu då jag känner att man bara kan lägga ner Fb faktiskt..

Jag skriver att rubriken är om tankar.

Varför då kanske en del som läser detta undrar... Jo just för att jag mycket på senare tiden tänker en hel del. Inte alltid speciellt bra men tyvärr är jag nog en väldigt tänkande person.

Mycket är väl just för att det har ändrats så otroligt mycket sen jag gick ifrån sönernas pappa och plötsigt träffar en ny (inte ens planerat) 

Sen han kom in i mitt och barnens liv så har jag i princip inga vänner kvar... 

När man frågar så får man inte direkta svar på vad som har hänt eller gjort att man som vänner inte längre har någon kontakt.. Det enda man får höra ibland är " vi måste ses snart" och jag svarar självklart "klart vi måste säg bara till när du kan" sen hör man inget mer... 

Av dom vänner jag engång hade har jag nog bara kvar 1. En enda (inte för att jag någonsin har haft många vänner) Men jag menar jag har känt en sen jag var 11år och vi hade kontakt typ varje dag eller fela gånger i veckan innan vi umgicks jätte mycket och ofta nu...... INGENTING..... 

Klart att det sociala umgänget är super viktigt för alla men.... jag börjar nog isolera mig mer och mer och bara är hemma eller ute med mina pojkar och hunden inte speciellt mycket mer... 

Jag vet inte alls vad man ska göra. Känns om man inte kan lita på några längre. Innan var det alltid

-Hör av dig om det är något

-Jag finns här för dig vad som än händer

-Hur mår du? Ska vi ses och ta en fika?

Hur ska man någonsin kunna lita på någon igen hur ska man kunna känna sig säker på att Just den personen finns för en i positiva händelser som negativa?! 

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på min blogg. 

Jag tror det kommer bli mer skrivande här nu då jag känner att man bara kan lägga ner Fb faktiskt..

Jag skriver att rubriken är om tankar.

Varför då kanske en del som läser detta undrar... Jo just för att jag mycket på senare tiden tänker en hel del. Inte alltid speciellt bra men tyvärr är jag nog en väldigt tänkande person.

Mycket är väl just för att det har ändrats så otroligt mycket sen jag gick ifrån sönernas pappa och plötsigt träffar en ny (inte ens planerat) 

Sen han kom in i mitt och barnens liv så har jag i princip inga vänner kvar... 

När man frågar så får man inte direkta svar på vad som har hänt eller gjort att man som vänner inte längre har någon kontakt.. Det enda man får höra ibland är " vi måste ses snart" och jag svarar självklart "klart vi måste säg bara till när du kan" sen hör man inget mer... 

Av dom vänner jag engång hade har jag nog bara kvar 1. En enda (inte för att jag någonsin har haft många vänner) Men jag menar jag har känt en sen jag var 11år och vi hade kontakt typ varje dag eller fela gånger i veckan innan vi umgicks jätte mycket och ofta nu...... INGENTING..... 

Klart att det sociala umgänget är super viktigt för alla men.... jag börjar nog isolera mig mer och mer och bara är hemma eller ute med mina pojkar och hunden inte speciellt mycket mer... 

Jag vet inte alls vad man ska göra. Känns om man inte kan lita på några längre. Innan var det alltid

-Hör av dig om det är något

-Jag finns här för dig vad som än händer

-Hur mår du? Ska vi ses och ta en fika?

Hur ska man någonsin kunna lita på någon igen hur ska man kunna känna sig säker på att Just den personen finns för en i positiva händelser som negativa?! 

hallå! Sitter man åter i nässjö men snart får man åka hem skönt.

Har precic gjort ett test prov eller inför prov till nästa vecka dock mindre frågor än vad det kommer vara men är nöjd ändå. Resultatet denna gången va klart mycket bättre en förra. Så ja hoppas verkligen att det går nästa vecka.

dock hörde ja av andra som gått denna veckan att läraren där va minst sagt speciell.. åh det kan man ju bara hålla med om....

Frågar man något menar människan på att det inte är svårt när man kan det.. Nä kanke inte så svårt om man har jobbat med att utbilda människor i 8 år. Men tänk liksom på att bara för att du som lärare tycker det är lätt så tycker man som "elev" inte det alla gånger. Lärare är väl ändå till för att kunna hjälpa en om man behöveer hjälp eller har ja fel?

Usch och fy när hoppas verkligen jag klarar detta nu.

fullt ös kan man minst sagt säga. En dag kvar till i Nässjö sen gäller det nästa vecka... Vad kan det vara tro...

Jo jag går ju en utbildning och största nu för mig är att jag ska klara av provet för truckkortet.
Skit nervös och jobbigt men ja kämpar på. Ja ska klara det annars är det kört med praktiken och det vill ja ju inte att det ska vara. Så håll tummarna för mig nästa vecka.

Ja jag är inte inne så mycket på min blogg tyvärr. Tiden räcker inte riktigt till när man lever i småbarnslivet.
Mycket har hänt det senaste.
Jag och mina söners pappa har gått isär min depression som jag har haft är så gott som borta.
Börjat på utbildning och har träffat en helt underbar och fantastisk kille.
Visst finns det stunder i livet som bara känns skit men då har man personen som man älskar vid sin sida och stöttar en och får en att må så sjukt bra.

Och bra stöttning i utbildningen får man av son älskling också.

Barnen tycker givetvis att det stundtals är jobbigt när deras saknad efter deras pappa kommer.
Men det finns bra stunder också. Just nu är yngsta sonen inne i sin värsta utvecklingsperiod. Mycket gnäll och sura miner men det får väl vara så ett tag även om till och med jag tycker det är jobbigt. Men en del av alla faser man får gå igenom med sina söner.
Rätt som det är kommer de förstå att mamma bara vill deras bästa och att mamma kanske till och med har anledningar till att bli arg om man inte lyssnar.

Livet kan inte bli bättre nu eller jo kanske om det ja drömmer om tillsammans med mitt Ser mest bara positivt på saker nu.

Varför ska livet och kärleken vara så svårt.
Efter ca 8 år känns allt borta.
Känslan av att istället för att leva i familj vill jag hellre leva själv.
Kommer barnen få det bättre med mesta tiden hos mig som mamma eller ska deras pappa ta det större ansvaret i stället..?
Och ja bara ha mina djur.
Hur ja än tänker så känns det bara som att allt skulle bli bättre om ja ens inte va i bilden alls.
Allt har verkligen gått sönder känns som tusen biter om inte mer. Vad ja en gör går allt åt skogen.

Trött på att inte få må bra ledsen över att barnen ska behöva se hur deras mamma mår.
Ledsen för att se äldsta sonen vara orolig för sin mamma.
I dag har jag i princip bara legat i sängen hela dagen.
Barnen ska i alla fall få åka till dagis i morgon. Tror nog att morfar få hämta dom då.
Blir det inte bättre i morgon får ja ta och ringa till sjukhuset.

Hemma igen efter att ha firat påsken i stugan på Öland.
Så otroligt skönt att komma ner dit och bara släppa allt som är och hämta nya krafter.
Vi ville verkligen inte hem därifrån. Det är så otroligt skönt och vara där och bara va.
Nu är man sjukskriven ett par dagar till och i morgon börjar dagis igen för sönerna.

Sen i sommar blir det Öland och förhoppningsvis besök till Skåne också.